
Onsdagen den 16 maj 2007 kl. 04.40……vaknar jag av att det säger *poff* där nere o det bara forsar. Jag blir genast klarvaken o ropar ”Vattnet har gått!!!”. Johan bara rusar upp ur sängen o blir klarvaken även han. Värkarna kommer ganska så direkt o jag ringer förlossningen. Där tycker de att vi ska avvakta, för det är ingen brådska. ”Men jag är ju öppen 3 cm redan o värkarna har börjat…” Så påpekar jag att vi har 2 timmars restid också o då tycker bm att vi kan bege oss, men vi ska äta en frukost först. Så det blir en SNABB frukost! Jag tar en snabbdusch också för att tvätta av mig. Packar ihop allt o så beger vi oss iväg till Karlstad. Johan känner sig lite nervös, så det tar INTE 2 timmar ner till Karlstad vill jag lova.
Väl framme körs en ctg-kurva o de gör en undersökning. Allt är bra med mig o bebben! Har dock inte öppnat mig något mer. Får ta en dusch för att lindra värkarna o det känns så skönt! Johan håller mig sällskap inne på toan o vi pratar om att vi nu äntligen ska få träffa vårt mirakel!!! Efter duschen blir vi beordrade att promenera i korridoren, så det blir några vändor i den fina vita rocken o med gåstolen. Detta gör susen, för nu har värkarna verkligen kommit igång! Det gör OOONT! Lägger mig ner igen o försöker andas igenom varje värk. Bm tycker jag är jätteduktig, men själv fattar jag inte hur jag ska orka ta mig igenom en förlossning. Ny undersökning görs o jag är nu öppen 5 cm! Det går framåt! Bm tycker att ett bad vore bra, så hon går o tappar upp vattnet.
Under tiden hon är borta bara exploderar det – jag får sååå j-a ont! Johan ringer på klockan o jag talar om hur ont det gör. Ligger o vrider mig på sängen… Nu träder min bästa kompis (bästisen under förlossningen ) in – lustgasen. Det är så underbart att få andas in, bli groggy o inte känna så mycket smärta! Jag andas o andas o Johan sitter bredvid mig o ger mig massage på ryggen. Får också värmekuddar både på magen o ryggen för att lindra smärtan, men jag vet inte jag…Värkarna blir bara intensivare o intensivare o jag får mer o mer ont. Ber Johan att han ska säga att jag måste få nånting annat. ”Jag dör annars!!!” Men…det är nu för sent. Plötsligt känns det annorlunda o det trycker på nedåt. Ärligt talat känns det som att jag ska bajsa på mig…
Ny undersökning görs o den visar att jag är öppen 10 cm o redo att krysta. Klockan är nu 14.10.Ligger på sidan o krystar o skriker så jag tror det hörs ända in till stan. Aj, aj, aj va ont det gör!!! Bm tycker nu att jag ska prova att sitta på en förlossningspall. Tar mig dit (hur vet jag inte…) o det känns faktiskt lättare. Andas o andas i masken o blir nästan helt borta. Orkar inte hålla ögonen öppna o svarar knappt på tilltal. Johan blir orolig o frågar vad som händer om jag får i mig för mycket. Får till svar att jag somnar. Det gör jag inte, utan krystar för kung o fosterland. Vill ha ut bebben - NUUU!
Känns som att jag ska gå sönder o att alla mina krafter är slut. Men så får jag nya krafter o tar i för allt vad jag har. Ut kommer huvudet med mycket mörkt hår. De frågar om jag vill känna, men nej det vill jag inte. Vill bara ha ut barnet! Får ingen ny värk, så de ger mig värkstimulerande. När äntligen nästa värk kommer, klockan 14.40, kommer vårt älskade barn ut till världen och till oss, blått, vitt o blodigt! Vilken lättnad det var… All smärta bara försvann.
Kände mig så lycklig, men jag var så groggy att jag inte riktigt orkade visa det. Johan frågade mig till och med om jag inte var lycklig… Johan frågar vad det är för kön o vi får titta efter själva. Det var ju som vi trodde – en pojke! Han är alldeles underbar o jag får hålla i honom. Känns så konstigt att jag orkat få ut honom, att han är vår… Måste sys, så jag får lägga mig i sängen igen. Där ligger han på bröstet o suger o suger o vi bara njuter av vår älskade son! Lyckliga föräldrar… Ute skiner solen från en klarblå himmel, precis som solen i våra hjärtan!
När lillen kom till jorden, det var i maj när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt o av sol!