Teo är aldrig nöjd. Största delen av tiden han är vaken gnäller eller gråter han. Han vill inte ligga i babygymmet eller sitta i babysittern! Han vill inte sitta still i ens knä! Han vill knappt bli buren heller... Inget hjälper!
Idag fyller en kompis år och vi åkte dit vid halv sex. Då hade han ätit och sovit en liten stund, så då borde han varit nöjd. Han gnällde och grät HELA tiden... Så jag tog honom och åkte hem och tänkte gå tillbaka med honom i vagnen. När vi kom hem kände jag mig så ledsen och slut att jag inte orkade gå tillbaka och vara social.
Så nu sitter jag här med Teo i selen och han har äntligen precis somnat...efter att ha gråtit i nästan 3 timmar. Jag är helt totalt slut!!! Jag vet inte om jag orkar mer... Jag älskar Teo över allt annat, men det här är inte roligt! När han väl ler känns allt så underbart och man glömmer bort allt det jobbiga. Men när han bara gråter och gråter så att han knappt får luft då funderar jag på om jag verkligen ska vara mamma.
Tänk om det är mitt fel att han är så här... Tänk om det är jag som inte är en bra mamma... *snyft* Många tankar snurrar runt!
Snälla, ge mig styrka att klara det här!
Snälla Teo, ge mig ett leende!
1 kommentar:
Nejdå det är inte ditt fel att han är såhär.
Han kanske bara har lite magproblem? Eller hur gammal är han nu....förkylning på väg kanske?
Äsch jag är ju ingen föräldrer själv, dåliga råd här kanske...
Skicka en kommentar